Jag ger upp!

Idag började jag med tabletterna. Jag orkar inte kämpa mig framåt själv längre. Så idag tog jag den första halvan. Usch o få va hemskt de känns men jag hoppas de blir bättre nu av dom.

Droppen rann över i går natt. De va en av dom värsta nätter jag varit med om. Redan innan jag gick o la mig va jag så dålig. Jag skakade i kroppen och har fruktansvärd värk i nästan alla mina leder. Magen gjorde jätte ont och jag mådde grymt illa. Det var som en defus huvudvärk i huvudet och jag va så yr så jag kunde inte ens titta på TV. Det var som om panikångesten låg precis under ytan på mig och bara väntade på att bryta ut, men att jag fick med all kraft jag hade trycka tillbaka den för ett panikattack just då skulle jag nog inte klarat av.
Gick o la mig tillslut men vaknade 3 timmar senare av att jag inte kunde andas och att rummet snurrade. Gick upp, gick runt. Försökte förstå vad som hände runt om mig men kunde inte riktigt koppla ihop verkligheten. Höll i huvudet med mina händer för att det inte skulle ramla av. Gick ut, i bara en T-shirt satt jag på trappen för att lättare kunna andas. De kändes som jag skulle kvävas där och då. Hela kroppen och hela huvudet var i kaos. Jag ville gråta, kunde inte. Tårarna kom inte fast de kändes som dom låg i ögonvrån. Trodde att nu har jag blivit galen. Nu får dom låsa in mig för jag kommer aldrig mera kunna komma tebax till verkligheten.

Där och då, för en liten sekund gav jag upp livet. Jag kände att jag inte orkade mera. Jag kände att det inte va värt att kämpa längre, då rann droppen över. Jag måste prova tabletterna, tänk om dom hjälper, tänk om jag sakta men säkert kommer kunna må bättre. Jag vill aldrig mera uppleva en sån här natt igen. Jag vill bli den jag är.

Tänk om tabletterna inte hjälper.

Vad gör jag då?