Dag 5...

Jaha, idag har jag tagit min femte halva av min tablett. Vet inte om jag känner varken upp eller ner faktiskt. Jag mår ju inte bra pga att jag är så yr och konstig i huvudet Hänger lixom inte med o nu började de gå så långt att jag inte ens kan läsa eller titta på TV längre. Allt blir lixom suddigt. men jag vet ju inte om detta beror på tabletten eller om de bara är ett nytt symptom i min helvetes sjukdom. Kan fortfarande inte riktigt släppa tanken på att de kanske inte är psykiskt utan fysiskt. Efter att ha varit så övertygad om en hjärntumör så är de inte så lätt att släppa att de kanske kan vara något annat. Fast jag har ju tagit en drilljard prover på de mesta i min kropp och det är inget som verkar onormalt. Sen vet jag ju hur min tankegång är över saker. Jag lixom letar fel på mig, om jag t. ex. upptäcker att min läpp nog har svullnat lite vid ena mungipan känner jag direkt paniken komma krypandes inut. Tänk där sitter jag kanske ibland folk och vill bara rusa ut eftersom jag tror att jag ska dö, och inte en människa märker att jag mår som jag gör.

Är de inte en fruktansvärd "sjukdom" ändå. För det är ingen som ser hur jävla dåligt jag mår. Om man nu kan kalla det sjukdom det jag lider av. Vissa tycker nog att det inte är det men det är nog om man inte upplevt det själv. För man mår dåligt. Inte bara psykiskt med tankar och liknande utan även fysiskt. Yrsel, att inte se ordentligt, ont i magen och illamåeende, otroligt huvudvärk eller bortdomnad i pannan, spänningar i nacken och axlar, spänningar i bröstkorgen som går hela vägen upp i halsen. Ibland har jag så ont i bröstet och upp mot halsen att jag inte kan svälja och har väldigt svårt för att andas. Ont i armar och den. Värk i leder som gör att jag vissa perioder tappar allt jag försöker ta i.

Om man kan kalla en förkylning för sjukdom så tycker jag helt klart att det här också kan klassas som det...

...för jag skulle sååååå mycket hellre vilja vara förkyld