Tänkte att jag skulle skriva om hur jag upplevde min förlossning här.
Efter att slemproppen gått och ha haft molande mensvärk och märkliga förvärkar i 4 dagar så vaknade jag på lördagsmorgonen och efter att ha tagit mig ur sängen och ner till toan insåg jag att något hade gjort mina trosor helt genomblöta.
Kul tänkte jag då kanske de kommer hända någe då. Började klä på mig för idag skulle vi gå på hindersmässan. Efter att ha pratat lite med en vän som starkt sa åt mig att ringa in till förlossningen så insåg jag att det va inte läge för hindersmässan idag. Jag fick knalla ut till min man som startat bilen och berätta att...ja lite vatten verkar ha gått och vi kanske inte ska åka in. Han blev nog ganska glad då marknader inte är hans favvosysselsättning.
Ringde förlossningen som tyckte jag skulle komma in och kolla så inte vattnet gått för då måste dom ha lite uppsikt. Så vi åkte in till svärmor o svärfar och lämnade hunden och åka sedan in till förlossningen. Vi va inne där vid 2 tiden ungefär. Efter att bebis CTG tagit och urin prov lämnats och så fick vi vänta...och vänta. Vid halv 6 tiden kom en läkare och gjorde en gynundersökning och konstaterade att det inte var något vatten som gått. Vad det var fick jag dock aldrig reda på. Nehe så ingen bebis ändå. Började helt enkelt tvivla på att den skulle komma ut. Hade ju redan gått 3 dagar över tiden. Den gulliga barnmorskan som tog hand om oss tipsade om fet mat och färdknäppen. För er som inte vet vad det är så är det helt enkelt att ha sex. Vi åkte tillbaka till mina svärföräldrar och beställde helt enkelt varsin pizza. Jag tycker ju inte om pizza men vad gör man inte. Där satt jag sedan och mulade pizza med ändå ganska obehagliga förvärkar. För att vi 11 tiden sätta mig i bilen och åka hem. I bilen på vägen hem kände jag hur värkarna faktiskt blev värre och värre och väl hemma insåg jag att nu va det inte fråga om förvärkar längre utan riktigt värkar.
Eftersom det ända man hört är att förlossningen tar långt tid för första föderskor så tänkte jag att jag oroar inte B i onödan och gick och la mig bredvidhonom och härdade ut varje värk tills han somna. Sen gick jag ner och satt mig vid datorn och slog på värktimer.se. Jag såg då att de va sisådär 10 min mellan värkarna så jag messade min mor som ringde upp o vi pratade kanske i 2 timmar om ditt och datt medans värkarna fortsatte. Vid 4 tiden gick jag upp och la mig i sängen med vetekudden på magen och TENS apparaten på ryggen och försökte slumra lite mellan värkarna. Vid 6 på morgonen började jag må illa och fick springa upp och spy.
Vi 9 tiden vaknade B och jag sa till honom att "idag ska vi nog föda barn". Han hjälpte mig då att klocka värkarna i sängen ett tag och då va det ca 7-8 min emellan dom. Jag gick sedan upp och tog två alvedon och en varm dusch vilket hjälpte föga. Vid 12 tiden micrade vi 2 färdiga matlådor från frysen som jag lagat under veckan för man visste ju att man måste fylla på energiförrådet innan man ska föda. Smakade inte så jätte bra och eftersom jag mådde rätt illa va det inte lätt att få i sig något men jag tvingad i mig det. Samtidigt som jag slog i närmaste möbel när det kom en värk.
Kom i all hast på att vi inte hade någon kattmat hemma och om vi nu skulle in o föda måste ju katterna få mat innan vi åker för vi visste ju inte när vi skulle komma hem igen. Vi ringde då mina svärföräldrar som skulle ut till min svägerska som också bor här ute på landet eftersom hon fyllde år och dom köpte med sig kattmat. B åkte och mötte upp dom vid 2 tiden och innan han åkte bad han mig att jag kunde väl iaf ringa in till förlossningen. Jag märke att han var ganska nervös nu och han sa själv att han svettades..=) Jag lovade att jag skulle ringa. Värkarna kom nu mellan 4-6 min mellanrum och jag berättade detta för barnmorskan jag fick prata med på förlossningen. Hon sa att om jag kunde försöka stå up tills det var ca 3-4 min mellan värkarna så var det bra, men att jag fick komma in när jag kände för det. När B kom hem med kattmaten så packade vi ihop alla saker och jag ringde till mamma och sa att nu kommer vi och lämnar hunden.
Runt 3 tiden lämnade vi huset och åkte på dom ganska hala vägarna till Hällabrottet där min mamma bor. Det tog närmare en timme och att åka bil med värkar är ingen höjdare. Tror B fruktade lite för sitt tak ett tag vilket jag slog i allt vad jag kunde. Väl hos mamma gick jag på toa och tankade i mig lite vatten. Vi begav oss sedan mot sjukhuset, närmare bestämt förlossningen. Vid kvart i 5 parkerade vi bilen och gick in. Väl inne fick jag först väga mig vilket jag inte gjort på flera månader. Det kom väl lite som en chock min nya vikt men just då orkade jag inte bry mig så mycket om det. Vi fick ett rum och jag fick ett armband med mitt namn och personnummer på. Sedan kopplades CTG apparaten på och jag fick på mig dom sexiga nätbyxorna och en blöja utifall vattnet skulle gå. Därefter blev jag undersökt. Studerade barnmorskans min när hon undersökte hur mycket jag var öppen. Ville vara öppen iaf över 4 så vi verkligen fick stanna kvar. "Jaha då ska vi se, livmodertappen är utplånad och du är öppen 7 cm". Skoja inte att jag blev lite smått överaskad att det hade gått så långt ändå, men glad blev jag. Sen frågade hon om jag ville ha någon ryggmärgsbedövning, Nej sa jag, jag ska föda utan bedövning för det har jag bestämt. Så nu va det bara att vänta.
Passade på att ta sista kortet på magen också.
Åt lite godis och drack nyponsoppan och colan som vi hade med oss. Tänkte att här ska tankas mer energi. Vid varje värk drog jag tag i B och fäste blicken långt där inne i hans gråa ögon och andades genom värkarna.
Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och kollade hur läget var. En annan barnmorska kom in och satte akupunkturnålar på mig vilket jag bett om. Dom skulle verka lugnande och ta bort lite av smärtan i ryggen som kom vid varje värk. Smärtan i ryggen släppte faktiskt lite. Det kändes för ett tag faktiskt inte som om jag skulle gå av längre. Men eftersom jag va så lugn innan så hade inte dom lugnande nålarna någon större effekt. En barnmorskestudent var med henne som va väldigt gullig hon med.
Vid kvar över 8 tiden va jag öppen 8. Då vart jag lite depp att det tok så långt tid. Nu började också värkarna bli så pass starka att B:s ögon inte längre räckte till. Barnmorskan föreslog att jag skulle prova lustgasen. Jag som varit väldigt skeptisk till den eftersom jag varit rädd att förlora kontrollen gav med mig och sa att jag kan ju iaf prova. Vid första andetaget i masken så smakade det för jävla illa. Trodde ett ögonblick att jag skulle kräkas. Men när jag sen insåg hur pass skönt det var o bli lite lullig en stund så blev lustgasen min bästa vän. Jag bad även om ett gåbord eftersom jag tyckte att öppningskedet gick lite långsamt för tillfället. Så där vid mitt gåbord med lustgasen och en fasttejpat akupunturnål bla. i pannan stod jag och vaggade mig igenom värkarna medans B kunde ta det lungt en stund o fotöljen.
Efter ca 1 ½ timme så hjälpte det knappt att vara lullig längre och jag bad B att trycka hårt på mitt ryggslut vid varje värk. Det gjorde det hela lite lättare.Vid strax efter 10 kom vår barnmorska och sa att nu klev hon av sitt skift men hon skulle undersöka mig en sista gång innan hon lämnade över. Jag var då öppen 10 cm men huvudet skulle ner en lite bit till. Den nya barnmorskan kom in och presenterade sig. Hon sa att jag kunde lägga mig på sidan i sängen så skulle det nog gå lite fortare. Hon tog även hål på hinnorna nu så att vattnet skulle gå. Men eftersom barnet låg så långt ner så kom det inte ut mycket vatten ändå. Sen gick hon och då kände jag hur värkarna började ändra karaktär. Så mitt i en värk så kände jag att dehär går inte längre. Jag behöver hjälp att föda barn nu så jag lättade på lustgasen och lyckades pusta fram till B att ring på dom. Dom kom in och såg att nu vad det dags. Lite smått stressade plockade dom fram allt och fällde upp två handtag och fotstöd och tog bort den nedre delen av sängen. Vid nästa värk sa hon åt mig att ta i, och mer, och mer, och mer, och mer.
Samtidigt sjönk hjärtljuden på bebisen i magen så hon sa åt B att trycka på knappen så det kom in mer folk. När ytterliggare en barnmorska kom in fick hon hämta sugklocka och liknande och vara beredd att kalla på doktorn. Dom satte sedan in en elektrod på barnets huvud istället där dom bättre kunde se hjärtljuden. Jag fick inte längre ha fötterna på fotstöden utan benen lades upp i gynställning. Sen vid varje värk var det bara att ta. Min barnmorska pushade mig att ta i mer än vad jag någonsin trott var möjligt och det gjorde så sjukt ont. Jag sa till B och barnmorskan att jag klarar inte dehär, det går inte, det gör för ont. Men insåg snart att det bästa jag kunde göra mellan krystandet var att vila. Eftersom jag nu hade fullt upp att ta i kunde jag inte längre använda lustgasen i krystvärkarna utan använde den emellan värkarna istället som avslappning. Sen låg jag bara och andades lungt och blundade tills nästa värk kom. B var assisterande med dricka mellan varje omgång med krystande. Sen sa min barnmorska att nu är det 2 max 3 värkar kvar sen är den ute. Vid nästa värk tog jag i som jag aldrig tagit i förr i hela mitt liv. Helt plötsligt sa hon åt mig att nu får du sluta krysta. Sen sa hon att barnet stod i öppningen och att vid nästa värk skulle den komma ut. Hon sa även åt B att ge mig lustgasen för den här smärtan va inte nådig. Så kom nästa värk och plupp så va den ute och efter att ha skakats igång och torkats lite fick jag det lilla knytet på min mage.
Ganska snabb fick jag krysta ut moderkakan eftersom jag blödde så mycket och barnmorskan ville sy mig fort så det skulle sluta. Hon va tvungen att börja sy innan bedövningen han ta och jag gnydde till lite då och då av smärta men samtidigt tänkte jag att gör va du vill...nu är den ute. Det va då jag kom på att vi inte visste vad det var. Jag frågade och B fick titta efter. En liten tjej, vi hade fått en dotter. Helt underbart. Efter att ha blivit klart sydd vart våran nya lilla familj lämnade i rummet i kanske 20 minuter. Därefter kom den efterlängtade brickan med goda mackor och kaffe och te. Sedan fick jag ta mig upp i duschen vilket inte var det lättaste efter att ha förlorat över 7 dl blod. Allt snurrade och det tjöt i öronen. Jag satte mig på en duschpall där inne och spolade av så mycket jag kände att jag klarade utan att svimma samtidigt som det droppade blod från mig vart jag än stod. Såg på mig i spegeln i badrummet och vitare än så har jag nog aldrig varit. Sen vart de färd upp till BB i rullstol där vårat nya liv som föräldrar började.
