Att jobba med människor...

är verkligen något jag vill göra resten av mitt liv. Skulle kunna tänka mig att jobba med djur också men människor är absolut bäst. Vilken livsresa man göra när man störtar in i främmande människors livsöden hela tiden. Och vad man lär sig att hur man ska bemöta dessa med största respekt och värme. Man hittar också humorn i det mest fruktansvärda och man kommer hem och är så glad över hur man faktiskt lever och har det.

Då jag går under tystnadsplikt kan jag inte skriva eller berätta för utomstående vilka underliga och märkvärdiga situationer man hamnar i ibland. Det är något jag får dela med mina jobbarkompisar. Det jag kan säga så att man kanske förstå lite mera vad jag snackar om är det så att när man jobbar i hemtjänsten, jobbar man inte bara med gamla. Utan alla åldrar som behöver hjälp i hemmet men inte får eller vill eller behöver ha personlig assistent. Att se människor som kämpar fast det allt sakta men säkert blir sämre är verkligen något som jag unnar alla människor att få vara med om. Det ger dig ett helt annat sätt att se på ditt eget liv och verkligen värdera det du har.

Nu har jag 5 arbetsdagar kvar denna vecka. Sen går jag hem...o kommer inte tillbaka på minst ett år om allt går som det ska. Just nu känns dessa 5 dagar som 5 år då min foglossning har slagit till rejält. Har numera väldigt svårt att gå, eller går gör jag men det är en smärta som är helt otrolig. Svårt att sitta, svårt att ligga och ja allmänt jävligt ont. Måste "hålla i musen" varje gång jag reser mig upp för annars tror jag den ska lossna. På torsdag ska jag börja på rehabvattengympa...ska blir nice o få röra sig i 37 gradit vatten och låta musklerna få jobba lite. Nu för tiden blir jag anfådd bara jag går några steg för fort fram.

Magen har tagit fart och växer så det knakar nu...o den lille sparkar ofta och får ibland till ett par riktigt fina slag så man tror man ska tappa andan. Ca 10 veckor kvar nu innan vi får träffa vårat lilla underverk. Någonting som jag och min man skapat tillsammas. Hälften honom o hälften jag. Det är en ganska häftig tanke. Folk börjar fråga om jag är rädd för förlossningen och så, men nej. Jag tänker inte ens på den på det sättet. Jag har ju inget val än att föda denna lilla så det är väl dumt o gå runt o oroa sig över det.

Jaha...finns det något mera att skriva här då...julen är så gott som klarplanerad. Vi ska vara här...alla männsker...i våra familjer o bara mysa o äta gott o så..=) Jag hoppas verkligen det blir jätte trevligt..

Får vi se när jag skriver nästa gång och vad som hänt tills dess..!!!

Dehär med skilda föräldrar

Jag är som så många andra barn till skilda föräldrar. Mina föräldrar har varit isär i 6 år vilket i min matematik betyder att dom skilde sig när jag var 18 år och min syster var 16.

Jag skulle vilja börja med att säga att jag och min syster är så lyckligt lottade när det gäller våra föräldrar. Dom ställer ALLTID upp för oss i alla lägen och har alltid gjort. Vi kan alltid leva våra liv och vara lugna för vi vet att dom finns där för oss jämt.

Även när det gäller deras skiljsmässa så är vi bortskämda. Våra föräldrar är numera superbra kompisar. Då menar jag inte bara att dom inte bråkar och kan vara med båda två på våra födelsedagar utan dom är verkligen kompisar. Dom pratar i telefon flera gånger i veckan och ses och tar en fika ibland tillsammans med sina nya och ja dom funkar helt enkel hur bra som hellst ihop. Jag vet att mina föräldrar älskar varandra bara på ett annat plan nu än vad dom gjorde förr, för dom ställer inte bara upp för oss utan även varandra.

Så jag kan inte se några nackdelar med att mina föräldrar är skilda, utom en sak. Den stundande högtiden som kommer JULEN. Då kan man ju fråga sig vad problemet med julen är när dom ändå är så bra kompisar så dom kan väl fira den ihop. Helt klart kan dom fira den ihop och har gjort.

Men det man måsta ha i åtanke är att familjen numera är väldigt stor, då båda mina föräldrar har nya kärlekar i sina liv. Min mammas sambo har just blivit farfar och vill självklar fira med sina barn och sitt barnbarn och mamma vill fira med sina barn, samtidigt som dom vill fira med varandra. Pappas nya och hennes barn däremot firar alltid tillsammans med honom då dom inte har så stor släkt att fira med. Sen kommer den 3:e aspekten i det hela. Jag är gift och min man vill ju gärna fira med sin familj och släkt. Så hur löser man då julen.

Ja det är en bra fråga. Vi har firat i stil med Tomten är far till alla barnen jul men min släkt, för att sedan åka till B:s på eftermiddagen och vara där på kvällen. Den julen va inte någon höjdare. Jag har firat jul med pappa och släkten på den sidan på förmiddagen och B:s på eftermiddagen/kvällen. Helt okej men då träffade jag ju inte min mamma. Jag har helt enkelt bojkottat min familj för att bara fira med B:s. Då grät jag hela natten när jag kom hem. Så hur ska jag göra i år. Jag har faktiskt ingen aning. Att jag till råga på allt kommer att vara höggravid kommer säkert itne göra saken lättare.

Hmm det är svårt dehär med julen..!!!